Page 4 - VEM ÄR DIN MAMMA

FÖRORD
Jag tänker på mammor. Mammor jag mötte när jag växte upp. Jag tänker på vad de betydde för mig. Att de var lite som mina hemliga idoler. Fulla av vetskap om livet. Jag minns lyckan
över minsta lilla inblick i deras privata värld.
Ett smyckeskrin, en handväska, ett toalettskåp. Världen växte. Alla gav de mig något som jag bär med mig än idag, även de som bara satt tysta vid köksbordet med sin kaffekopp i handen.
Idag vet jag att min fascination över dem bottnade i barnets vilja att förstå världen. Att det inte bara handlade om att de var mammor, utan även vuxna människor, och kvinnor. Viljan att för- stå är grundläggande och en naturlig utveckling för ett växande barn. En överlevnadsinstinkt som kräver sina förebilder.
Men världen slutar inte snurra bara för att
vi blir vuxna. Den förändras konstant, ibland för fort kan det tyckas, men kanske oftare så sakta att vi knappt märker det. Så plötsligt en dag är sig världen inte lik, och vi behöver titta igen. Förstå igen. Och igen.
När Astrid och David besöker Fröslunda, är det med ambitionen att försöka se och förstå en plats. En plats som är ny för dem, som har sitt igår och sitt idag, sina kvalitéer och sina utma- ningar. Att få kontakt med boende i området är nödvändigt för uppdraget. Boende som levt hela sitt liv eller kanske bara en dag i Fröslunda, som talar hundra olika språk och som är mellan noll och hundra år. Astrid och David närmar sig med en fråga som utgångspunkt och som ska hjälpa dem att se. En fråga som är universell och som alla kan relatera till. En fråga som betyder något.
Frågan är viktig och på riktigt. Det fungerar dåligt att ställa den rakt upp och ner på gatan, kommunikation är nödvändig, en kontakt, ett möte. Kameran får bli verktyget och en tillfällig utomhusstudio sätts upp på torget, med det ut- talade målet att få kontakt. Kom och bli fotogra- ferad! Ett givande och tagande. Ett möte.
Det blir många möten. Kön ringlar sig över Fröslunda torg. Kameran förenar. Kameran öppnar upp för samtal. Bilden av Fröslunda växer, utvecklas, förändras.
Och så var det min mamma. Jämnårig med Fröslunda och uppvuxen i en nyproducerad tvåa högst upp på Tallåsvägen 11F tillsammans med sin mamma, pappa och lillebror. Busshållplatsen utanför porten. Köket utan frys. Hallen med den i generationer ärvda byrån full av vardagens små skatter. Socialdemokratiska arbetarföräldrar
som sjöng i kör och var fackligt engagerade, som byggde fritidshus utanför stan och som aldrig tog körkort eller en sup. Folkhemsverige i sina bästa år, rekorderliga svenskar med ryggsäcken tung av värderingar. Eller enklare sagt; vuxna människor som ville bygga ett nytt och bättre samhälle,
för sig och för sina barn. Precis vad föräldrar i Fröslunda, och för den delen i resten av världen, alltid velat.
Vem är din mamma?
Josefine Bolander
intendent, offentlig konst, Eskilstuna kommun
4